Du ska minnas det du får
Vart du går och var du står
Håll reda på varenda förbenade känsla
Släng ut gammalt groll- befria och länsa
Kom ihåg hela konkarongen av dina klara stunder
Från fjärilarna i magen till de djupaste avgrunder
Ge upp kursen om att fläta snaror-
Stirra ut dina demoner och hiskeliga faror
Sätt de i ditt knä och klappa de på kinden
Så faller snart både staketet och grinden
Murarna du så omsorgsfullt byggt
De rasar och rämnar, det känns knappast tryggt
Men tryggheten finner du längst inne i din kärna
En snurrande och vibrerande ledstjärna
Gnistrande färgstark och orubbligt fast
Känn hur du växer- bli din egen entusiast!
Orden som spottas ut är obekvämt sanna
Du och jag – Satan så färggranna!
