Så småningom kommer grunden att läggas Alldeles snart begrundas du utifrån dina egna handlingar Då försvinner alla diskussioner om egennytta och livserfarenhet Kvar är bara vad du gjort och hur…
Dimman ligger som ett objektiv över stadenEtt objektiv som gör världen subjektivMan anar vagt konturer, aldrig tidigare skådatoch morgondaggen glänser i gräset som silvertårarTårar sprungna ur jorden som ett otröstligt…
Som ett förvridet, förruttnat, försvarmitt i livetså förödmjukt inlindat-men aldrig skrivet en dödstyst existensett levande bevispå uppstaplad feghet..serverad på silverfat av din egen servitris… en förvarning hade vart på sin…
..Jag lider oxå brist på textuella speglingar Finfina fraser och spektakulära meningar… Kravlösa bindningar och underfundiga tal Fåfängans utsmyckning i ångest och kval.. Smekande svepande stulna små ord Utsvultna ligger…
-”Det var länge sen du fällde några tårar..” Viskar hon tyst.. Hon vill ha stormande känslor och yviga prat. -”Och då menar jag inte bara sorgetårar …” fortsätter hon ”-…
De studsar tillbaka som vore jag en madrass Med jävligt bra resår… De biter inte.. på mig Heliga känslor, styckade i mitt eget minfält Uppfläkta för världen, Men oåtkomliga för…
Du spräckte mitt försvar som en jungfrudom… Du lät blodet rinna, när jag just slagit ut i blom Älskar och hatar på samma gång Kom dra mig i håret- sjung…
Hon såg honom i själens ljus Klartänk, farligt vilda rus… Intensiva tanke!..-kravlös känsla sinnena vill gränsla Gråa dagar tagit slut… hon har aldrig varit här förut…!..
