de två dansanta tranorna

En dikt , en sång
Det var en gång…
Två dansanta tranor
som korsade varandras banor

De dansade bort till en lekplats av siden
De skrattade högt och rev av sig sviden
Somnade mjukt på ett täcke av lyrik
Blundade länge bland vokabulär mystik

I morgonens strålar gjorde de tårar
Flög ovanför maror och ord som sårar
Högt ovanför molnen och himmelens lund
för att få känna frihet en stund

De avsa sig trygghet och landningsbana
Jag tror jag vet varför, ni kanske kan ana
De landar aldrig mera min vän
De flyger mot solen, som lyser än.