Vid alla djävlars dekadens
somnar jag som bäst
under alla kroniskt delade hjärtan
samlas vi för fest
En fest i de allenas tecken
ett kalas för mig och mina onda avsikter
Fatalt misslyckat i bedragarnas skara
kantiga skärvor övertygar…

Kom hit! Var kvar! Stanna…
saker som aldrig sägs…
mina ögon glittrar jämt
för detta är ett enmans race
smittad av min influensa- av fasa
står jag bedjande på knä
därute kastas änglar ohjälpligt i vinden
ingen har hört talas om lä

Insikten om verklighetens slut
om gränslandets uppenbarelse
Den frodas nu för fullt
Sanningen blir en egen varelse
Kluven står jag här,
kvar bland töcken av gårdagen
Blickar aldrig framåt, nej,
inåt är den eviga lagen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *