Juligen

De studsar tillbaka som vore jag en madrass
Med jävligt bra resår…
De biter inte.. på mig
Heliga känslor, styckade i mitt eget minfält
Uppfläkta för världen,
Men oåtkomliga för mig…

Berättade jag någonsin om min dag?
Pratade vi någonsin om ditt liv?
Gjorde vi upp planer för oss?
Levde vi? Någonsin…

Därute smalnar mitt seende
Därute är jag tvungen att kisa
Därute finns tunnlar, många
Därute blir min hand svag
Därute känns min verklighet så tom
Därute darrar mina knän
Därute, består av tystnad och skräck

Stjärnorna blinkar
Granen är sedd
Blivit en barrhärd
Rakt i min bädd..

Askungen gråter
Nissarna flyr
Kliver i bråten
Av splitter och gnyr…

Griljeringen brändes
Spriten tog slut
Doppet i grytan
Härdades ut…

Renarna badar
I kväve och lut
kapitalismen dödar
oss alla till slut

Klappen har getts
rimmen var kass
Kalle har setts
Snart nyårsstass…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *