Som ett förvridet, förruttnat, försvar
mitt i livet
så förödmjukt inlindat-
men aldrig skrivet
en dödstyst existens
ett levande bevis
på uppstaplad feghet
..serverad på silverfat av din egen servitris…
en förvarning hade vart på sin plats
en sista suck, en harkling från avgrunden
(en förhandsvisning på hur man tar skolan ur Mats)
en krossad flaska för en sista seglats
eller en iskall hand mitt i pratstunden
men ingen klirrande skål med frostat glas
fyllt av bubblande nektar
inget medvetet “ursäkta, jag är ett as”
hellre flyr man än illa fäktar…
du kan fly från allt förutom döden
den ser bara ut på ett sätt
när man till slut tappar glöden
och dödshunden Garm har dig i sitt bett
förtvinat, slut och över
det händer även i livet ibland..
Och det vi alla behöver
är att vinka adjö, när vi lämnar land…